OM STANISLAW
En person med många strängar på sin lyra, så vill jag beskriva mig själv. Inte direkt en allkonstnär men i varje fall en konstnär med olika inriktningar. Sedan barnsben har jag tecknat och skapat karaktärer och hittat på berättelser om dem.
Jag lärde mig att skriva och läsa ganska tidigt, ungefär i fyra-femårsåldern. Det var säkert redan då som mitt språkintresse började. Min mamma var noga med att lära mig tala korrekt, jag minns aldrig att hon pratade barnspråk med mig. Snart började jag också lära mig engelska – till min hjälp hade jag barnprogrammet ”Muzzy in Gondoland”. I och med denna tecknade språkundervisningsserie fastnade jag också för animationskonstens magi.
Drömmen om att bli animatör växte sig allt större och jag valde ett konstgymnasium för att förbereda mig för det yrket. Undervisningen där fokuserade på måleri, skulptur och grafisk design så animationen fick vänta. Av alla de ämnen vi fick läsa tyckte jag bäst om just grafisk design. Jag lärde mig hur man använder olika typsnitt, hur man komponerar en bild på ett snyggt sätt, hur man jobbar med layout och bildbearbetning. Mitt examensarbete handlade om att designa informationsmaterial till ett internationellt ungdomsprojekt.
2003 kom jag in på Konstfack och flyttade till Sverige, till småländska Eksjö där institutionen för animation och animerad film var placerad. Där lärde jag mig massor. Vi hade gästlärare från hela världen! Min examensfilm handlade om min morfars liv, vilket i sin tur inspirerade mig till att efter avslutad utbildning börja jobba med äldre människor. Mitt första animationsprojekt med äldre blev en oväntad succé. Jag lyckades entusiasmera ett gäng "nittioplussare" på en träffpunkt för seniorer i Eksjö till att skapa en egen animerad film från ax till limpa. Filmen ”Dramat på Tuvan” hade galapremiär på den lokala biografen ”Metropol” och för mig var det ett genombrott. Runtom i landet, också i Stockholm, ville man nu göra likadant, skapa film med äldre. Min idé fick luft under vingarna och jag blev anlitad som handledare, filmpedagog och projektkoordinator.
2016 blev jag anställd av Ekerö kommun för att starta upp och driva en daglig verksamhet med inriktning film och media för högfungerande vuxna med autismspektrumdiagnoser. Personer som själva ofta säger att de ”inte fungerar som andra” fick tack vare verksamheten Spiro3d något meningsfullt att göra på dagarna. Tillsammans lyckades vi skapa en kreativ arbetsplats där man kunde träna på sin sociala kompetens och förkovra sig inom det man var duktig på och intresserad av, som t.ex. 3D-modellering, animering, bildredigering i Photoshop och en massa annat.
Under årens lopp har jag haft ströjobb som tolk och översättare mellan svenska och polska. För mig är översättning som att koda om ett budskap. Julen 2019 fick jag ett ovanligt och mycket personligt översättningsuppdrag av en bekant, vilket inspirerade mig att återuppta detta ädla och intressanta yrke. Just nu håller jag på att vidareutbilda mig och knyta nya samarbeten inom tolkning och översättning.